JAN-OLOF SANDGREN: Är vi på väg mot ett nytt revolutionsår?

”Revolutionsår” brukar kännetecknas av att folk i olika länder, ungefär samtidigt och drivna av liknande idéer, gör revolt mot den rådande samhällsordningen. Och därvid åstadkommer bestående politiska förändringar.

Orsakerna kan vara många. Pöbeln på Paris gator 1789 hade föga gemensamt med de medelklasstudenter som ockuperade kårhuset 1968. Utom möjligtvis att bägge förfogade över kommunikationskanaler, som den sittande regimen inte hunnit anpassa sig till.

Tabloidpressens utveckling i Paris mot slutet av 1700-talet i kombination med en läskunnig underklass, skapade gynnsamma förutsättningar för revolutionsåret 1789.

Revolutionsåret 1968 hade troligtvis aldrig inträffat, om inte TV-mediet gjort Vietnamkriget och övriga världshändelser till en naturlig del av våra vardagsrum. Samtidigt som radion försåg en hel ungdomsgeneration med en identitär musikkultur.

Från slutet av 70-talet sändes västerländska TV-program även via satelit, vilket ökade räckvidden till andra sidan Järnridån. Möjligtvis en bidragande orsak till Sovjetunionens fall 1989.

Nya media orsakar inga revolutioner, men katalyserar ibland revolutionära förändringar som ligger i tiden.

Efter TV kom internet, och som ett brev på posten ”Den arabiska våren” 2011. En ungdomlig revolt som skakade hela Mellanöstern, innan islamistiska krafter tog över kontrollen.

Exemplet visar att revolutionsår inte alltid ”slutar lyckligt” utan ibland resulterar i mindre demokrati och mer repression.

Att förutsäga nästa revolutionsår och var gnistan kommer att tändas är förstås en utmaning. Troligtvis blir det inte Europa den här gången, eftersom statens kontroll över individen är stark på vår kontinent.

Jag bollade frågan till Chat GPT, som svävade lite på målet men föreslog ett land…

som inte tillhör de allra fattigaste.

där staten försvagats av krig, ekonomiska kriser, skuldproblem eller maktkamp inom eliten.

som har en växande medelklass, vars förväntningar kommit på skam och nu hotas av arbetslöshet.

där flertalet vägar till politiskt inflytande är stängda.

där protesterande ungdomar nått en viss utbildningsnivå och är väl förtrogna med TikTok och liknande plattformar.

Helst ska protesterna även förknippas med en konkret idé, eller symbol som kan spridas på nätet.

Jag blev inte mycket klokare av det. Men kort därefter råkade jag läsa en artikel i den utmärkta engelska nättidningen Spiked om ungdomskravaller i Indonesien augusti 2025. Kravallerna utlöstes av ett omtalat fall av politisk korruption och som symbol valdes dödskalleflaggan från den klassiska mangaserien One Piece.

Några veckor senare utbröt liknande kravaller i Nepal. Också här protesterade ungdomar ur Generation Z mot politisk korruption och även här dök One Piece-flaggan upp. Det slutade med att man stormade och satte eld på regeringsbyggnaden i Kathmandu, premiärministern störtades och 76 personer dödades.

Protesterna spreds vidare till Filippinerna där hundratusentals ungdomar fyllde gatorna, och innan året var slut hade One Piece-flaggan nått Madagaskar på Afrikas östkust. Därefter tog den klivet över Atlanten och inspirerade en våg av ungdomskravaller i Peru och Mexico. På bara några månader hade den ikoniska dödskallen med tropikhjälm etablerats som symbol för Gen-Z, versus en alltmer korrumperad politisk elit.

Antingen är det här marginella händelser, av det slag som ungdomar ibland utlöser men utan att lämna historiska avtryck. Eller en föraning om hur ett kommande ”revolutionsår” kan gestalta sig. Länderna ifråga stämmer i alla fall ganska bra överens med ChatGpt:s beskrivning.