Sveriges kulturkanon, del 6: Horologium Mirabile Lundense
Foto: privat
När Sveriges kulturkanon presenterades förra året var det många som kliade sig i huvudet. Ett konstur från 1400-talet, tillverkat i Tyskland, vad har det med svensk kulturhistoria att göra? Men valet har en större grund och är mer genomtänkt än man först kan tro. Följ med på en resa in i den tankevärld som uret representerar!
Horologium Mirabile Lundense (”det underbara uret i Lund”) står strax innanför huvudingången till Lunds domkyrka. Under medeltiden var kyrkan en av de främsta i Norden, vilket är en viktig förklaring till att det påkostade klockverket placerades just här. Omkring år 1423 installerades det på sin plats. Hela konstruktionen är inte mindre än 7,5 meter hög och drivs av ett komplext mekaniskt system från rummet bakom. Flera av kugghjulen är fortfarande original. Upphovsman är med största sannolikhet urmakaren Nicolaus Lilenfeld i Rostock. I hela Europa finns endast tre liknande ur bevarade.
Ett mekaniskt universum
Uret är speciellt genom att det inte bara visar klockslag, utan även månens faser, solens position och kalenderdagar. Dessutom är det försett med vackra konstdetaljer och rörliga utsmyckningar. Tillsammans speglar denna sammansättning den medeltida världsmodellen, där kosmos och den himmelska tiden ställs mot människans jordiska tid.
Grovt sett kan konstruktionen delas in i tre delar:
Den övre delen utgörs av ett astronomiskt ur som skildrar himlakropparnas rörelser. Här kan man utläsa klockslag, månfas och solens position i zodiaken. Allt återges med domkyrkan som utgångspunkt. Genom att studera relationerna mellan sol-, mån- och stjärnvisare kan man även få fram tidpunkterna för soluppgång och solnedgång.
Tidens förlopp markeras på ett spektakulärt sätt: Högst upp på klockan finns två riddare som drabbar samman varje hel timme. Med sina svärd hugger de varandra lika många gånger som antalet timmar. Tillsammans symboliserar de kampen mellan mörker och ljus.
I mittsektionen, som utgör gränsen mellan himmel och jord, sitter jungfru Maria. I famnen håller hon Jesusbarnet, förbindelsen mellan Gud och människa. Här finns också ett mekaniskt orgelspel med en miniatyrorgel. Två gånger varje dag spelar den melodin In dulci jubilo, samtidigt som en procession av träfigurer — föreställande de tre vise männen och deras tjänare — kommer ut genom en lucka. De vandrar förbi och böjer sina nackar inför Jesus och Maria. Orgeln är byggd 1923 av Imanuel Starup i Köpenhamn.
Den nedre delen är ett kalendarium som visar den jordiska tiden och historiens gång. Här kan man utläsa dagar, veckor, månader och år, tillsammans med högtider knutna till kyrkoåret. Med kalendariets hjälp kan man också beräkna tidpunkten för rörliga helgdagar, exempelvis när fastan inleds eller när påsk och pingst infaller. Man kan dessutom räkna ut på vilken veckodag ett visst datum kommer att infalla. I centrum av kalendern står Sankt Laurentius, kyrkans skyddshelgon, och runtomkring finns stjärntecken i form av gyllene figurer. I varje hörn syns en symbol för någon av de fyra evangelisterna.
En skildring av den nya världsbilden — och en ny tidsordning
Innan kristendomen kom till Sverige hade det för flertalet människor inte varit av någon större betydelse vilken veckodag eller vilket år det var. I det förkristna Norden organiserades tiden främst efter årstider, måncykler och återkommande högtider. Den exakta veckodagen spelade troligen en mindre roll i vardagslivet.
Först när kristendomen etablerade söndagen som helig dag blev sjudagarsveckan ett betydelsefullt rättesnöre i samhället; Sverige fick en veckorytm, en årsräkning som utgick från Kristi födelse och en rad nya högtider. Den kristna tideräkningen trängde ner i folkdjupet och förändrade den allmänna tidsuppfattningen. De flesta urkunder fram till 1200-talet saknar exakta tidsangivelser — men sedan ser vi att tiden har blivit central. För denna nya ordning kan uret i Lund ses som både symbol och konkret uttryck.
Men det mekaniska uret skildrar inte bara en ny tidsmedvetenhet — det avspeglar också universum, så som dåtidens människor uppfattade det. I centrum fanns jorden, människans värld, men över skapelsen vilade Guds ordnande hand. I uret uttrycks detta genom en kombination av tidens främsta kunskaper i astronomi och mekanik.
Uret i vår kulturkanon
Horologium Mirabile Lundense är ett av Sveriges mest kända tekniska och konstnärliga kulturföremål. Det visar hur avancerad ingenjörskonst och astronomisk kunskap kom till uttryck i Norden under medeltiden. Samtidigt illustrerar det framväxten av en ny tankevärld, som präglar vår tidsuppfattning och våra högtidsfiranden än idag. Just denna kombination av teknik, vetenskap, religion, idéhistoria och konst gör uret till ett betydelsefullt kulturhistoriskt monument. Kristendomens tidsordning (veckor, helgondagar, kyrkoår) knyts samman med vetenskapliga framsteg. Att uret nu ingår i vår kulturkanon beror därför inte bara på att det är ett unikt tekniskt mästerverk, utan också på att det representerar flera centrala aspekter av Sveriges kultur- och kunskapshistoria.
Till skillnad från många historiska objekt är konsturet dessutom ett levande kulturarv som fortfarande fungerar. I nästan 600 år har det fascinerat besökare — och fortsätter att göra det än i dag. Därmed står det kvar som ett vittnesbörd om hur en ny världsbild tog plats i människors medvetande och förändrade sättet att förstå tiden och världen.
–
Tryckta källor:
Dunér, David (2022), Svensk idéhistoria. Forntid, medeltid renässans, Historiska media
Jacobsson, Britta et al (1990), Våra kyrkor, Klarkullens förlag
–
Otryckta källor:
https://www.svenskakyrkan.se/lundsdomkyrka/det-astonomiska-uret
https://sv.wikipedia.org/wiki/Horologium_Mirabile_Lundense
https://www.sydsvenskan.se/lund/tolv-saker-du-inte-visste-om-det-medeltida-uret-i-domkyrkan/
Responses