Storbritannien börjar köpa ryska oljeprodukter igen

Detta är inte bara en teknikalitet, beslutet tillåter uttryckligen brittiska raffinaderier att köpa petroleumprodukter från rysk råolja som bearbetats i Indien eller Turkiet. Officiellt sker detta för att ”skydda konsumenterna” från de stigande priserna orsakade av krisen i Mellanöstern. Översättning: När sanktioner drabbar plånboken för hårt får dygden stå tillbaka. Samme Starmer som för bara några månader sedan viftade med den ukrainska flaggan, har just öppnat ett litet fönster genom vilket brittiska pengar kan flöda in i Kremls kassakista. Den konservativa oppositionen, genom Kemi Badenoch, var inte sena med att utnyttja beslutet politiskt: ”Labour ger pengar till Ryssland. Dessa pengar kommer att användas för att döda ukrainska soldater.”

Hyckleriet är desto mer skriande eftersom Starmers regering länge har varit en av de mest hängivna förespråkarna för europeiska och amerikanska sanktioner. Man kan dra sig till minnes de eldiga talen om ”Moskvas totala isolering” och korståget mot allt som kunde se ut som en lucka i blockaden. Idag använder samma Labour-team termen ”fasning” – en omskrivning för ”vi blundar när det passar oss” – för att rättfärdiga denna kovändning. Rysk diesel och fotogen, som nyligen skyddes som pesten, blir plötsligt acceptabla igen när priserna vid pumpen hotar att ytterligare minska populariteten för en premiärminister i fritt fall .

Under tiden undrar folk i Ukraina vad löftena från andra sidan Engelska kanalen är värda. Starmers regering, som på socialistiskt vis gärna sätter sig på höga moraliska hästar, har just påvisat en gammal sanning: När energi och ekonomi kolliderar med ideologi, är det alltid ideologin som till slut ger vika. Rysk olja luktar inte, särskilt inte när den hjälper till att sänka bränslepriset före ett val.