Söndagskrönika Liberalismens kontraktsrelationer
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
https://morklaggning.wordpress.com/wp-content/uploads/2025/10/kontraktsrelationer.mp3
I grunden har människor fyra slags relationer med varandra. Den första och viktigaste är att man är släkt, vilket gäller från de närmaste som föräldrar och barn till de som är längst bort i klanen. Klansamhället är den politiska föregångare som fortfarande konkurrerar med den liberala demokratin. Nummer två av de fyra alternativen är herre-slav-relationen där den ena parten har legitim bestämmanderätt över den andra. I vår tid uppstår en sådan situation när en kriminell döms till ett straff. Samhället tar bestämmanderätten över honom eller henne, på ett sätt som ytterst är en slavrelation. Det gäller också för de rekryteringsbilar som kör omkring i Ukraina och tvingar in män i stridbar ålder, för att köra dem till fronten. En våldtäkt är däremot inte en herre-slav-relation eftersom den inte är legitim. Det är en övergreppsrelation.
Den fjärde formen är kontraktsrelationen, alltså att de båda parterna upprättar ett kontrakt med varandra. Det är det som gäller mellan arbetsgivare och arbetstagare och det är den relationen som jag tänker i den här krönikan gå närmare in på, som en delförklaring till de låga födelsetalen över stora delar av världen.
Liberalismen vilar på idén om jämlikhet. Relationer med kontrakt bygger på idén att människor kan konkurrera om dessa kontrakt på grundval av att de är jämlika. Men i verkligheten är reell jämlikhet ovanligt och för sexuella relationer är ojämlikheten uppenbar. Vissa människor är helt enkelt mer attraktiva än andra. När det liberala ramverket införs på området för sexuella relationer skapas en marknadssituation och där passar inte familjebildning in. En av anledningarna, men inte den enda, är att det inte går att ha kontraktsrelationer med barn.
Det sena liberala samhället uppmuntrar aktivt människor – särskilt unga människor – att fokusera på sig själva, sina karriärer och sina konsumtionsvanor. Varför bilda familj i mitten av tjugoårsåldern när alternativet är frihet och ha kul på egen hand? Varför gifta sig när man kan använda dejtingappar för tillfälliga sexuella möten eller kortvariga förhållanden och därmed kanalisera sina biologiska sexuella och emotionella impulser till en typ av konsumtion som inte skiljer sig mycket från att handla engångsartiklar på ett köpcentrum? I en sorts liberal självparodi finns det nu ”formulär för sexuellt samtycke” som kan laddas ner från internet och undertecknas av alla parter innan de ägnar sig åt sexuell aktivitet. De verkar vara i utbredd användning eftersom det finns flera mallar online. Idén är utpräglat liberal: så länge alla inblandade är medvetna om vad de gör och avtalsenligt samtycker till det, behöver det inte skambeläggas eller tabueras på något annat sätt.
När arbete, karriär och framför allt konsumtion prioriteras så hamnar familjebildning och barn inte längre ner utan det är värre än så. De hamnar utanför. Istället för att ha roligt och njuta av livet så innebär familjebildningen ett ansvarsfullt och pliktorienterat åtagande. Det är helt enkelt skitjobbigt, vilket alla småbarnsföräldrar kan bekräfta för sina generationskamrater, när dessa ska göra sina livsval.
Liberalismen med sitt individorienterade och konsumtionsinriktade ideal skapar inte bara självcentrerade människor utan också en oproportionellt hög andel av trasiga, atomiserade människor, De har tappat lusten att föra sina gener vidare till en framtida generation – vilket kan sägas vara den mest grundläggande funktionen hos alla biologiska varelser. Att liberalismen med ett evolutionärt perspektiv producerar alltför många människor som inte vill reproducera sig själva är ironiskt eftersom liberaler ofta använder biologi, särskilt darwinistisk biologi med sin tendens att se världen i termer av konkurrens, som ett rättfärdigande av sina åsikter.
Israel utmärker sig bland utvecklade länder med en total fertilitetsgrad på cirka 3,0 barn per kvinna. Det är den högsta i OECD, där genomsnittet ligger runt 1,5. Förklaringen är att det israeliska samhället är starkt familjeorienterat och har ett kollektivistiskt etos som motverkar västerländsk individualism. Äktenskapet är fortfarande nästan universellt i Israel, vilket knyter fertiliteten till äktenskapet – i kontrast till den ökande förekomsten av utomäktenskapliga födslar i väst. Dessutom förstärks pronatalismen av religionen, särskilt bland ortodoxa grupper där bibliska berättelser uppmuntrar till stora familjer.
Religioner är i sig illiberala eftersom de påtvingar sina anhängare en hierarkisk världsbild där individens konsumtion är ett underordnat värde. Det tror jag är den främsta anledningen till att liberaler tenderar att antingen hata eller misstro religion. De i USA som är religiösa har en fertilitet som ligger något under reproduktionsnivån. Däremot har troende religiösa grupper som följer traditionella livsstilar ett födelsetal långt över reproduktionsnivån. Dessa inkluderar traditionella katoliker (3,6), ortodoxa judar (3,3), mormoner (2,8) och muslimer (2,8). Isolerade sekter som Old order Amish har extremt höga födelsetal. Detta att jämföra med de icke-religiösa som har mycket låga födelsetal, vanligtvis kring ett barn per kvinna.
Denna fördelning är intressant på flera sätt. Framför allt motsäger den det liberala antagandet att liberalismen på lång sikt kommer att utplåna religionen. I verkligheten backar liberalerna samtidigt som religiösa människor, i synnerhet de som bejakar illiberala livsstilar, växer som en relativ andel av befolkningen.
Parallellt med att liberalismen avancerade och trängde allt djupare in i de samhällen där den hade slagit rot, gick äktenskap och familjebildning in i en dödsspiral. I USA, till exempel, minskar för varje generation andelen människor som gifter sig mellan 23 och 38 års ålder. Åttioett procent i ”den tysta generationen” (födda mellan 1928 och 1945) gifte sig. För babyboomers (1946 till 1964), en generation som ivrigt omfamnade liberala värderingar, minskade äktenskapen till 61 procent. Endast 51 procent av generation X (1965 till 1980) var gifta när de var mellan 23 och 38 år. Millenniegenerationen är den första generationen där de gifta är en minoritet, endast 41 procent. Europa har inte klarat sig bättre.
Med fallande äktenskapsfrekvens följer fallande födelsetal. I USA sjönk det totala fertilitetsindexet (TFR) från 3,65 år 1960 till 1,62 år 2023. För att sätta detta i sitt sammanhang behöver ett land en total fertilitet på 2,1 eller högre för att bibehålla sin befolkning på nuvarande nivåer och säkerställa att befolkningen inte åldras – två barn för att ersätta modern och fadern och 0,1 för att kompensera för barn som dör före 18 års ålder.
Ju mer liberalismen genomsyrar ett samhälle, desto lägre tenderar födelsetalen att bli. Ett land som sticker ut i extrem riktning är Sydkorea. De har tagit till sig den liberala ideologin som inget annat land. Sydkoreanerna blev besatta av arbete och karriär. Alla deras förmågor förväntades kanaliseras till att maximera landets konkurrenskraft på den internationella arenan. År 1960 hade Sydkorea en total fertilitet på 5,95. År 2023 hade den sjunkit till 0,6. Plötsligt insåg de sydkoreanska ledarna att de stod inför en befolkningsminskning och därmed en civilisationskollaps. Men det var för sent. Liberalismens krafter hade redan trängt in alldeles för djupt i det koreanska samhällets struktur för att trenden skulle kunna vändas.
Denna bisarra senliberala livsstil gör, föga förvånande, människor olyckliga. Kvinnor är de huvudsakliga offren – som de så ofta är när det gäller sexuella relationer. På 1970-talet rapporterade kvinnor i USA ett högre subjektivt välbefinnande än män. Idag är det tvärtom. Feminister, en grupp som är särskilt benägen att bedra sig själva med liberala illusioner, har kallat detta för ”kvinnors minskade lycka-paradoxen” – en paradox eftersom liberalismen har gett kvinnor fler möjligheter att arbeta och konsumera.
Tjugosex procent av unga kvinnor i USA lider av en diagnostiserbar psykisk störning, nästan tre gånger så många som män. Effekterna på män är både mer subtila och mer uppenbara. Porrberoende är så utbrett att det helt enkelt tas för givet. Samtidigt är självmordsfrekvensen bland män extremt hög. Och den ökar. Mellan åren 2006 och 2020 har den i USA ökat med 22 procent. Bland kvinnor är självmordsfrekvensen mycket lägre men den har ökat mer – med 38 procent sedan millennieskiftet.
Sexuellt överförbara sjukdomar ökar också. I USA i slutet av 1990-talet fanns det cirka en miljon fall av sexuellt överförbara sjukdomar per år. År 2018 var det nästan 2,5 miljoner. Exotiska sjukdomar har gjort comeback. Syfilis var i början av 2000-talet på långvarig nedgång med endast cirka 40 000 fall varje år. År 2021 hade USA 175 000 fall.
Många av dessa sexuellt överförbara sjukdomar blir resistenta mot behandling med antibiotika när antalet sexuella kontakter ökar. Inte för alla, men inom vissa grupper. Många som förstår vad som pågår förbereder sig på ytterligare ett utbrott av ett allvarligt farligt, icke behandlingsbart virus – en ny aids-kris eller något ännu värre.
Mellan 1989 och 2008 låg andelen män och kvinnor mellan 18 och 30 år som uppgav att de inte hade haft sex under det senaste året stabilt på cirka 15 procent i USA. Sedan 2009, året då dejtingappen Tinder introducerades, har sexuella relationer omvandlats till konsumentprodukter. För USA:s kvinnor sköt de i höjden med 18 procent och för männen var ökningen 28 procent. Samtidigt steg andelen män mellan 18 och 30 år som uppgav att de var oskulder till cirka 28 procent. Det är en skrämmande ökning. Åren mellan 1989 och 2008 låg siffran på cirka 7–8 procent.
Matchningarna på tinderappen för kvinnor var relativt jämnt fördelade: bortsett från en mycket liten grupp kunde de flesta kvinnor hitta män att dejta. Matchningarna för män var däremot extremt ojämnt fördelade. De tio procent av männen som var mest attraktiva fick 95 procent av matchningarna med kvinnor. Ett litet antal män använder systemet för att ha sex med ett mycket stort antal kvinnor. Detta förklarar varför alla data visar att även om både män och kvinnor har fler sexuella partners, ökar antalet personer som inte alls har några sexuella relationer.
En postliberal lösning på det demografiska problemet är lika enkel att tänka sig som svår att genomföra: människor i samhällen som har förförts av den liberala ideologin måste övertygas om att skaffa fler barn. Men inte ens detta är en perfekt lösning. Eftersom det tar mellan sexton och arton år för barn att växa upp till arbetsföra vuxna, skulle ett samhälle som snabbt uppnår högre födelsetal ändå drabbas av demografiska problem i nästan två decennier. Det finns dock inget alternativ: en politik som främjar barnafödande är absolut nödvändig när västerländska samhällen försöker reparera den skada som liberalismen har orsakat.
Samhällen som försöker återhämta sig från sina erfarenheter av liberalismen bör därför vara villiga att spendera vad som än krävs för att höja födelsetalen. Det bör ses som en existentiell fråga på samma sätt som liberalerna hävdar att klimatförändringarna är en existentiell fråga.
Karl-Olov Arnstberg
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Responses