Julen – en nationell högtid

Så var den äntligen här igen: julen. Ända sedan barns­ben har det varit den hög­tid jag värderat allra högst. Det är jag nog inte ensam om. Julen med dess dofter, smaker, färger, ljus, musik och tra­ditioner, skapar en alldeles särskild mystik som inte enkelt låter sig be­skrivas i ord. De många intryck julen skänker oss som barn, får vi återupp­leva även i vuxen ålder.

Vi får ofta höra att julen inte alls är svensk. Det är en internationell högtid. De som annars aldrig bryr sig om kristendomen – kanske rentav föraktar den, och som förmodligen inte sätter sin fot i kyrkan på hela året – tycker nu att det är viktigt att påminna om att julen firas till minne av Jesu födelse, och han var ju fak­tiskt inte svensk.

Men finns det verkligen inget som är svenskt i vårt julfirande? Nej, inte det heller. För några år sedan lanse­rade Åhléns en julkampanj med bud­skapet ”En riktigt svensk jul har tysk gran, holländskt saffransbröd och turkisk tomte”. De är långt ifrån en­samma om att påstå sådant: varje år tävlar organisationer och opinions­bildare i att demontera det svenska julfirandet till beståndsdelar som var och en förkunnas vara fullständigt osvensk. Jag tänker i denna artikel inte ägna särskilt mycket utrymme åt att bemöta det eftersom jag ser det som trams. Låt mig ge ett exem­pel. Julgranen kom från Tyskland till Sverige för 300 år sedan men är fortfarande tysk. Mohammed kom från Afghanistan till Sverige för 3 år sedan och är redan svensk.

Ingen, särskilt inte nationalister eller konservativa, har några som helst problem med att julen är en högtid som firas av miljarder män­niskor över stora delar av världen. Vi har heller inga som helst problem med att en del jultraditioner i Sverige har ursprung, och förekommer, i andra länder. Den som med utgångs­punkt i detta påstår att julen inte är svensk, visar dock en avgrundsdjup ignorans inför att julen, överallt där den firas, också är en nationell hög­tid. För den svensk som aldrig nå­gonsin firat jul i ett annat land kan det nog vara svårt att föreställa sig. För den svensk som gör det, kommer omedelbart skillnaderna att upp­träda. Svensken kommer visserligen notera och uppskatta det som är ge­mensamt, men också ofrånkomligen tänka på det som saknas.

Jag talar av egen erfarenhet. Min fru är finlandssvensk. Vissa år firar vi jul i Sverige, andra år i Finland. Allmänt anses de två ländernas jul­firanden vara mycket lika varandra. Det är inte konstigt eftersom vi var samma land i 700 år och de kultu­rella banden mellan länderna har varit synnerligen starka även sedan dess. ”Nu tändas tusen juleljus” och många andra rikssvenska julsånger sjungs även i Svenskfinland, Lucia firas som i Sverige.

Men det finns mycket som hör ett rikssvenskt julfirande till, som upp­fattas som udda eller otänkbart av både svenskspråkiga och finsksprå­kiga i vårt östra grannland.