BITTE ASSARMO: Därför dör Stockholms innerstad

Stockholms innerstad dör – rekordmånga butikslokaler tomma. Med den braskande rubriken ståtar Radio P4 Stockholm och de redogör noggrant för hur svårt det är för fastighetsägare att hyra ut butikslokaler och andra verksamhetslokaler. Men de lägger inte fram en enda tänkbar anledning trots att dessa är så tydliga att ett barn kan förstå.

En orsak är den rödgröna politiken. Miljöpartiets strävan efter att skapa den utopiska innerstaden utan biltrafik har lett till att det inte bara blivit svårare att ta sig fram med bil i Stockholm utan i princip omöjligt att parkera någon annanstans än i ett parkeringshus. Och även om huvudstadens makthavare skryter hejdlöst om hur många parkeringshus som finns att tillgå så är dessa parkeringsytor långtifrån tillräckliga om de verkligen vill ha en levande innerstad där affärsrörelser kan blomstra. Det är dessutom oförskämt dyrt, med ett snitt på 90 – 110 kronor per timme.

Ett annat problem är att man kan behöva ganska långt för att komma till den önskade butiken. Att bara stanna till på gatan utanför går inte, det är parkeringsförbud och stoppförbud överallt.

Och visst, det funkar ju bra om man ska man köpa en förpackning med gem eller en bukett blommor eller något annat som väger lätt. Då kan man, om man är frisk och pigg, självklart promenera en och annan kilometer från något av parkeringshusen till och från butiken. Men om man skulle vilja handla något större och tyngre blir det genast besvärligare. Då gör man det naturligtvis helst i en butik utanför vilken man kan parkera lite smidigt, utan att riskera skyhöga böter. Jag menar, vem fasen köper en tv i en butik på Kungsgatan?

Bristen på parkeringsmöjligheter gör det förstås också svårare för andra verksamheter att överleva i Stockholms innerstad. Vårdcentraler, tandläkarmottagningar, målarfirmor. Vem kan ha en målarfirma på en adress där man inte ens kan stanna till med firmabilen för att packa in färg och redskap?

En annan anledning är förstås hyrorna. Pandemin gjorde det möjligt för fastighetsägare att hitta nya orsaker att höja hyrorna, därefter kom kriget i Ukraina och sedan inflationen. Hur mycket av hyreshöjningarna som är skäliga kan vi inte veta men vi kan nog räkna med att fastighetsägarna saltar räkningarna så mycket de bara kan. Lägg till att en stor del av de vanliga dödliga dessutom fått allt svårare att få vardagen att gå ihop. Allt, precis allt, har blivit dyrare och många lever på smärtgränsen. Att gå runt i innerstaden och botanisera bland butikernas utbud är långtifrån alla förunnat.

Det finns också en annan anledning till att så många lokaler gapar tomma: Både byggbolag och stadsplanerare lever numera i en fantasivärld där vartenda nytt hus prompt ska ha verksamhetslokaler på bottenvåningen.

De målar upp bilden av nya stadsdelar som sjuder av liv och där människor ska kunna gå nerför trappan rakt in på ett mysigt kafé eller in i en välsorterad livsmedelsbutik för att därefter avnjuta en öl på en trivsam pub. Men i de nya bostadsområden som växer fram finns inga av de verksamheter som byggherrarna och de verklighetsfrånvända stadsplanerarna fantiserar om. Ett gym öppnar och stänger efter två månader – en nagelsalong tar över och slår igen efter en kvart.

Att Stockholms innerstad – och för den delen alla de nya så kallade stadsdelarna (som bara är helt vanliga bostadsområden utan minsta stadskänsla) – dör är alltså inte det minsta märkligt utan bara en helt naturlig följd av den förda politiken och av byggbolagens försök att mjölka ut ännu fler höga hyror än enbart boendes. I själva verket är det märkligt att det inte är betydligt mer än 20 procent av alla butikslokaler som är outhyrda. Men det kommer. Ju mer de rödgröna försvårar för Stockholms bilister, desto värre kommer det att bli. Och sen kan de sitta där med skägget i brevådan och gråta krokodiltårar över hur fel det blev – men utan att någonsin förstå eller erkänna sambandet.

Foto: Stoppförbud! (Wikimedia Commons)